Till helgen beger sig hela Ballifjongredaktionen ut i skärgården, och enligt våra informatörer på en välkänd prognosbyrå kan vi räkna med riktigt gott boatspottingväder. Tur det, för vi är ärligt talat ena riktiga vackert väderlirare. Skiner inte solen så gör inte vi det heller, det spelar ingen roll om det är på golfbanan, anstalten eller the spottingfields, utan bra väder lyfter vi aldrig riktigt. Gråvädersrelaterad mediokrati självdiagnosticerar vi det hela som, och trots vinterns långa vistelse på kurort känner vi av symptomen igen. Men vad fan, om 24 timmar tänder vi grillen, dekanterar och lägger upp helgens spottingagenda, den medicinen botar precis allting! 
Vår och tid för sjösättning. Från Ystad till Haparanda brinner flitens lampa på varenda uppställningsplats, småbåtshamn och tillgänglig varvsyta. Det putsas, fejas, lagas, upprustas och utrustas såsom inför en stor offensiv, vilket det ju på sätt och vis också är. Det stora blå skall återigen tas i besittning. Tam ta taa! Lacka masten och klyv kölsträckaren, alle man på däck, vid Neptunus, rom, gastar och döda kistor. Oh captain, my captain, nu bär det av.
Emellanåt så påminner boatspotting en del om älgjakt, även om vi boatspotters naturligtvis är av ett mer sofistikerat och mindre blodtörstigt slag. I bägge fallen spelar dock tålamod en stor och viktig roll. Här korsas våra vägar, våra tankar möts och en intuitiv förståelse för den andres vedermödor ger sig till känna. Väntan - den gemensamma nämnaren för jägare världen över. 
Det har blivit lite glest mellan inläggen på sistone, och liksom alla andra bloggtomtar tror vi att någon bryr sig och vill därför be om ursäkt. Det ska strax bli ordning på den fronten. Återkomsten till Djurgårdsredaktionen och acklimatiseringen i största allmänhet har krävt mer av oss än beräknat. Vilket vi i sann positiv anda bara betraktar som ett sundhetstecken. Det vore ju sjukt om en sådan omställning som den vi just upplevt passerade obemärkt. Vi är alltför känsliga för att inte skakas om i grunden. Lyckligtvis så vilar ballifjong på ett rock solid fundament, och till sommaren kommer ett urstarkt house of spotting att stå färdigt!
Som en manifestation av rumstidens geometri snarare än en kraft i traditionell mening, så upplever vi återkomsten till förvärvsarbete och vardag. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Det krökta rummets makt över materien, varelsen och tiden går ballifjong på nerverna. Lika kul som det var att komma hem, längtar vi tillbaks till Balearerna. Tänk om man ändå kunde sätta på två stolar samtidigt! Well well, här är vi nu, och innan vi vet ordet av det så är det midsommar, då är det bara fyra månader kvar. Att regnet vräker ner och det är fyra plusgrader, påverkar onekligen herr redaktörens inställning till den ursvenska tillvaron. Sol till påsk, nubbe till sillen och ledigt i helgen lär kunna göra underverk för humöret, det känner vi i portvinstån. 
Efter att ha läst spanska nyheter i ett halvår och förstått ungefär hälften, kommer vi hem till de svenska och förstår istället ingenting. Glas i maten och Wanja vs. Mona. Que pasa, frågar vi oss här på TBC, hur gick detta till? Nåväl, allt kan vi inte förstå men båtar begriper vi oss på, därom torde inget tvivel råda.
Don't blog under the influence, ja så finns det de som tycker, men det tycker vi här på TBC är fegt. Vågar man inte stå kvar så ska man inte ens träda in på arenan, det är vår melodi. Hursomhelst, nu har vi förvärvsarbetat tvenne dagar och lika många nätter, och konstateras kan: inte är det som i Spanien inte. Men vad fan, om dryga månaden är kryssningssäsongen igång och i år har som bekant Brilliance of the Seas stockholm som hemmahamn, det ska bli fin skit det. Thanx n' bless to reader L som begåvade redaktionen med lite högkvalitativa rökvaror vid hemkomst, dessa skola avnjutas på spottingterrassen i sällskap av ett bättre glas eller två.
