Communication breakdown!

New stuff!

Tålamod boatspotters, vi uppdaterar för närvarande maskinparken. Ny hårdvara håller på att installeras, en 24" iMac närmare bestämt, med trådlös mus och trådlöst tangentbord. Bra skit!

Nu blir det fanimej fat camp!

Nu måste någonting göras, undertecknad har snart ett eget gravitationsfält runt magen. Fet som en planet är vad man har gått och blivit. Så fr o m idag är det Biafra-dieten som gäller fram tills dess vi åter ligger under gränsvärdet på åttio kilo. Lägg därtill motion, styrketräning och bara vartannat glas vin, och vi borde vara i hamn lagom till midsommar:)
Ships to Gaza då? Vad säger en boatspotting site som Ballifjong om den grejen? Två saker: 1) Jobbet som Israels PR-chef är nog ledigt nu. 2) Om Israels kustjägare hade smugit ut på natten och avbildat Muhammed på fartygen så hade Hamas gjort jobbet åt dem och själva sänkt skeppen.

60 kubbe med planad topp å trimgrus i styret

California Jam - 74, vilken jävla konsert! Hughes & Coverdale... Fokkin 'ell...Synd bara att jag var tre år och hade ett viktigt lunchmöte den dagen, annars hade det varit den bästa konsert jag sett. Hursomhelst, idag är undertecknad ledig, nyavlönad och på ett närmast nyfrälst glatt humör. Fan vet om det inte kan bli en läsk i solen och lite loj boatspotting längs med huvudstadens kajer. Passerade för övrigt Skeppsbron på min Golgata-vandring till anstalten igår, och det är fanimej en enda stor uteservering från slottet till slussen. Men det är förstås bra om populasen är lite lagom marinerad när hovet smäller deras A-kassepengar. De vimpelviftande idioterna dricker Sofiero i plastglas, spiller langos på sina dressmanskjortor och glömmer bort att ta diabetsmedicinen samtidigt som de hyllar ett gäng genfuckade nötter som käkar räkmacka på deras krökta ryggar.
Ballifjong betackar sig.

Lantlif

Vi unnade oss en binoctal chill-out ute på godset på Skärmarö den gångna helgen, synnerligen välförtjänt och i alla avseenden njutbart. Med avbrott för ett par raska hundpromenader så ägnade vi oss helhjärtat åt sol, nektar och ambrosia. När det väl var dags för Champions Leguefinal så var vi ena riktiga fotbollsexperter... Som lök på den odlade laxen låg dessutom "Jewel of the Seas" inne vid stadsgårdskajen när vi kom hem till redaktionen. Top-spotting alltså och en värdig avslutning på en skön helg.

Mananaan, havets son

-Tack tack, jag tycker mycket om allting som jag gillar som mor Grogan sade. Att som idag få vara ledig, fullkomligt bekymmerslös och njutandes ett strålande sommarväder är allt vi enkla själar begär. När det dessutom bjuds på boatspottingfest, courtesey of Costa Cruises, så lyfter vi på trekantshatten och stämmer upp i en glad madrigal! Costa Luminosa heter denna praktpjäs och är vacker som en dag, inte sant? Ja jävlar, nu så är vi äntligen på rätt spår. Den gångna vintern skrev ju ut en check som den här sommaren kommer att få jobba rätt hårt för att lösa in. Vi snackar nu om vecka efter vecka av högtryck, svala drycker och kolossala kryssare. Då, kanske, kan man säga att vi blir Even Steven...

Holy Diver

Här på redaktionen har det verkligen varit fullt upp de senaste dagarna, det ena stora kryssningsskeppet efter det andra har anlöpt Stockholm. Däribland och med högst spottingindex, den för oss nya bekantskapen "Eclipse" från Celebrity Cruise Line. Säsongen är med andra ord i full gång och vårt gamla Carl Malmsten skrivbord dignar nu under bördan av alla nya noter och foton. Icke desto mindre tänker vi idag frångå vår huvudsakliga uppgift och istället rapportera om ett beklagligt dödsfall. Ronnie James Dio förlorade vid 67 års ålder kampen mot cancern och lämnade igår en värld av musikälskare i stor sorg och saknad. Hans betydelse för undertecknads musikaliska uppväxt kan omöjligen överdrivas, och så sent som i torsdags blev vi påminda om hans förträfflighet när Ipoden letade fram Mob Rules-plattan från -81. Vilken jävla pipa den lilla dvärgen hade!

-There's a rainbow in the dark...

Stroganoff, Korv Stroganoff

Nämen är det inte Aida! Ett kärt återseende för oss gamla boatspotters och firestarters. Vädergudarna kunde inte ha bjudit på ett vackrare välkomnande, Estoccolmo i prunkande vårskrud och strålande solsken! Sannerligen, Gud är boatspotter! För övrigt börjar det dra ihop sig till golfpremiär, fan vet om yours truly inte letar boll ute i ruffen redan på torsdag. Känner i svingmuskeln att det är dags snart. Foooooooooore!!!

Ticonderoga-class missile cruiser, oh yeah..

USS Vicksburg heter denna bjässe och om hon ser bekant ut så är det sannolikt därför att hon nyligen gästade huvudstaden, eller måhända så var du själv på plats i västra Medelhavet -94, då hon deltog i NATO-övningen "Dynamic Impact". Vilket som, här är hon i alla fall igen. Själva låg vi behagligt tillbakalutade i solstolen med Fido i famnen då hon ankom, alldeles oförmögna att resa oss efter kameran, därav denna inlånade bild. Att namnet har någonting att göra med Amerikanska inbördeskriget begriper ju vemsomhelst, vad hon hade att här att göra är dock höljt i dunkel. Enligt våra källor på försvarsmakten kan det ha handlat om förberedelser inför ett socialdemokratiskt maktövertagande efter valet i höst. Vi får hoppas det.

What a bummer...

Vänner, landsmän, boatspotters överallt, låna mig era öron en stund. Det är nämligen på det viset att vi här på redaktionen, utöver vår (av ogina omständigheter tvingande) heltidstjänst på anstalten, nu sent omsider har engagerat oss i fenomenet Facebook. För första gången på länge, kanske någonsin, så har vi drabbats av den banala och i nio fall av tio fullkomligt självförvållade åkomma som så många av våra medmänniskor lider av - tidsbrist. Men syftet är gott, oförvitligt rent av, och sålunda är vi beredda till uppoffringar. Tanken är förstås att vi igenom vårt deltagande på FB ska kunna locka nya boatspotters till våra kajer. Det har ju börjat bli lite tunt på juniorsidan om man säger, och vi gamla uvar vill ju ha någon att lämna över kikaren till när den dagen kommer. Helt naturligt.

Ostfondue

Norrmännen inleder kryssningssäsongen urstarkt, häromdagen spottade vi den vackra fullriggaren "Cristian Radich" och bara två dagar senare var det dags för "Fram". Ni får ursäkta bildkvaliteten i det senare fallet, vi höll nämligen på att missa henne alldeles och slet i all hast fram iPhonen - känd för sina urusla kameraegenskaper, men bättre än ingenting i alla fall. Skälet till vår bristande uppmärksamhet stavas Facebook. Efter att ha ansett Facebook vara onödigt och rent av en smula löjligt, så har vi sent omsider ändrat uppfattning och rättat in oss i ledet. Fejsbookandet kommer givetvis att vara underordnat boatspottingen, frukta intet därom kära läsare, men vi känner oss kapabla till multitasking och fan vet om inte den ena kan vara bra för den andra, lite gynnsam korsbefrukting såhär på vårkanten. Den som lever lär får se.

eyjajöklavattnafjuälluri

Denna vackra fullriggare inleder årets boatspottingsäsong och det är ju inte precis kattskit. Christian Radich heter tremastaren ifråga och byggdes i Norge, vid Framnaes Mekaniske Vaerksted närmare bestämt. Vi spottade honom för första gången nu i helgen men han har seglat sedan 1937, mestadels i tjänst som skolskepp. 1940 konfiskerades han emellertid av tyskjävlarna och vid ett bombanfall i Flensburg gick han till botten, men bärgades efter krigsslutet och bogserades hem till Sandefjord. En skönhet med en mörk hemlighet... För övrigt läste vi att den isländska ekonomins sista önskan var att få sin aska spridd över Europa - skitroligt enligt oss här på redaktionen:) Vi är för övrigt på synnerligen glatt humör och ser i kristallkulan en vecka helt vigd åt vårt välbefinnande, semester och ett par spännande nyheter i vinkällaren säkerställer den saken. Ett par rökverk signerade Zino Platinum får kröna verket.

Extremsnön/Supervärmen...

Som de gamla lotusätare vi är så har vi alldeles glömt bort hemlandet och våra redaktionella förpliktelser. Men nu så sitter vi åter fastspända i förarsätet, redo med kikaren och anteckningsblocket. Boatspottingsäsongen lär komma igång på allvar vilken dag som helst och vi är alldeles tossiga av förväntan häruppe på ballifjongen. I år har vi ju som nämnts i tidigare inlägg utökat maskinparken med en proffskikare (Kamakura SP-ED80) så bildmaterialet ska förhoppningsvis kunna möta de allra kräsnaste krav. Kruxet är att vi ännu inte riktigt fattat hur vi ska kunna fota genom kikarlinsen, men efterforskningar på diverse boatspottingforum ger vid handen att "digiscoping" är tekniken par preference. Den behärskar vi dessvärre inte än men innan den första kryssaren angör stadsgårdskajen ska den bristen vara avhjälpt, det lovar vi. För övrigt har vi semester nästa vecka och om den aftonbladska supervärmen drabbar Gotland så lär det bli golfpremiär, vi siktar optimistiskt nog på en 100-runda...

Paradise by the dashboard light

Som vi varit inne på tidigare och som gamla ballifjongläsare känner väl till, så är vi ju här på redaktionen fullkomligt torsk på det storvulna, bombastiska och överproducerade. På det i ordets egentliga mening - patetiska. Här sprutar tårarna när vi lyssnar på Lés Miserables, Jussi, Tom Jones etc, och hjälten på bilden härovan tillhör definitivt kategorin tårförlösare. Meat Loaf, back in the day minna vänner! Här tillsammans med Karla DeVito 1978.
Ja jävlar, boatspotting och Meat Loaf, vi lär ju inte direkt klättra på Stockholms koolhets-listor... Men det skiter vi givetvis fullkomligt i. Dagen har för övrigt varit mycket lyckad, ledig, strålande sol och Fido på sitt allra bästa humör. Får nog bli ett litet glas vino på det:)

Tennis anyone?

Alldeles häromdagen, på skärtorsdagen närmare bestämt, så lämnade denna märkliga farkost stora Beckholmsdockan. Steel heter hon, och av hennes extriöra egenheter att döma så hör hon till samma grovlemmade armada som t ex Fyrbyggaren, vår gamla bekanting här nere i Ryssviken. Dessa service och underhållsfartyg är förvisso allt annat än vackra, men sannolikt riktiga klippor att hålla fast vid när stormen river öppet hav. Kul i alla fall med lite boatspotting igen säger vi här på redaktionen och snart nog fylls gamla saltsjön återigen av stiliga kryssare och lyxiga yachter. För övrigt har vi beslutat oss för att avyttra firmamopeden, så läsare som söker ett elegant och pålitligt transportmedel i sommar är välkomna att lämna sina bud. Låt oss börja på SEK 10.000

Bettleri undanbedes

En tämligen händelsefattig vecka har förflutit och trogna den gamla devisen "har man ingenting att säga så ska man heller icke göra det" tiger vi still. Eller nästan. Det faktum att flygplanskaparna igår gav sig på Moskvas tunnelbana är bara för tråkigt. Men lite kul ska det bli att se hur Putin reagerar. Någonting säger oss att han inte kommer titta bort och skylla på att L. Vilks minsann bara är kåt på uppmärksamhet.

Sgt. Belker

Undertecknad har väldigt svårt att minnas de klassiska barnprogrammen från 70-talet. Vi var aldrig särskilt vilse i pannkakan och av myror och elefanter kan vi inte erinra oss mer än Härenstams pipiga röst, som redan då var mer än vad vi kunde tåla. Trazan & Banarne däremot slår an en sträng på minnesharpan, men klingar strax bort tillsammans med hela Disneyrepertoaren och den tjeckiska dockteatern. Star Trek, Star Wars,Rymdfragglarna etc, brydde vi oss heller aldrig om, men det kan förstås vara minnet som sviktar. Sannolikt så satt vi likt resten av vår generation klistrade framför familjens 28" Telefunken, det gjorde bara inget permanent avtryck här. Det gjorde däremot Victoria Hamel/Joyce Davenport, den eleganta och förföriska åklagaren från legendariska "Spanarna på Hill Street". Tamejfan om inte hormonerna stod i zenith så fort hon kom i bild! Hmm, visst finns det någonting som heter selektivt minne? Eller är det bara så att somliga minns med hjärnan, somliga med andra kroppsdelar?

memory lane

A flash from the past - Lipizzanerhästarna. I Ballifjongs äventyrliga barndomsdagar spenderade vi, förvisso under guvernantens trygga överinseende, varje ledig lördag på spanska ridskolan i Wien. Där lärde vi oss, förutom att hålla rätt ton till tjänstehjonen, att longera, att rida kadrilj samt inte minst, att äta mozartkulor utan att spilla på kråskragen. Ach dü lieber, vilka glada dagar! När vi idag tar på oss oljerocken och skrittar ut till Thielska slår det oss hur mycket mer ohämmat vi konsumerade livet då. Som fältväbel Gyllenskiööld anmärkte häromdagen: Fan, nu behärskar du dig igen! Hårt präglade som vi är av de romersk-katolska kardinaldygderna (rättvisa, uthållighet, klokhet, måttlighet) speciellt måttlighet i vårt fall, så har vi hamnat lite vid sidan av känns det som. Det är helt enkelt lite för behärskat och måttligt nu om ni förstår hur vi menar. Tiden kan mycket väl vara mogen för en rejäl fyrtioårskris:):)

Dolce far niente part II

Så här fin frukost trakterades redaktionen med den gångna helgen, inte undra på att vi presterade utöver det vanliga! Vi tog "downshiftingen" och den ljuva sysslolösheten till hittills ökända nivåer. Den sublima upphöjdhet varmed vi botade symptomen från vår turkiske väns going away-party saknar motstycke i år, vi får söka oss tillbaka till Palma och förra vintern för att finna något liknande. Som planerat avnjöts också årets första cigarr, vilken föregicks av en blixtvisit till Brobergs Tobakshandel i Sturegallerian där Judith tillhandahöll ifrågavarande produkt. Lite damm på sandalerna och blod på svärdet gör segern sötare om ni förstår hur vi menar... Utöver denna insats, eller kanske snarare inverstering i vårt välbefinnande, var det idel lugn och ro. Om jag säger att vi somnade före klockan slagit tvåsiffrigt både lördag och söndag så ljuger jag nog inte:)

Doris, du e ju full!

Ballifjong presenterar stolt "Jihad Jane". En prydnad för sitt kön och ett förträffligt exempel på kulturrelativism, inte undra på att Lars Vilks tittar sig över axeln emellanåt. Våra fredsälskande muslimska vänner har ju länge rekryterat på dårhus och i fattigstugor, men här blev det verkligen jackpot. "Jihad Jane"... Ja jävlar, vi håller på att skratta ihjäl oss här på redaktionen.
Riktiga nyheter så: som ni har märkt så gör ju solen sitt jobb nu och snön smälter likt en smörkola i munnen på Anna Book. Detta för det goda med sig att vi idag riggade upp stativet på boatspottingbalkongen, och på lördag räknar vi med att kunna avnjuta årets första cigarr därute. Livet är gott och gud är god, eller stor som "Jihad Jane hade sagt"...

vårtecken

Från den globala boatspottingscenen rapporteras om två döda kryssningspassagerare utanför Marseille. En jättevåg ska tydligen ha träffat den cypernregistrerade "Louis Majesty" på väg från Barcelona till Genua och dränkt två män likt råttor i sina hytter. Ytterst obehagligt och synnerligen beklagligt säger vi här på Ballifjong. Närmare hemma är läget inte mycket bättre, på Östersjön rapporteras om flertalet fastfrusna passagerarskepp och otaliga störningar i den schemalagda finlandstrafiken. Voine voine...
Nåväl, allt är inte skit och elände. Till exempel så kan vi ifrån balkongen se hur sportlovsledig skolungdom glatt skidar ned för Hammarbybacken, och vi kan för vårt inre se hur en bara aningen orolig mamma väntar därnere med bullar och rykande choklad, uppdukat i en plogvall intill parkeringen. Ack så idylliskt. Fan vet om vi inte får ta med Fido och bandytermosen ut på en långpromenad denna krispiga vinterdag.

bring me ze edelweiss

Från boatspottingläktaren här på södra Djurgården kan vi idag knappt urskilja kranarna på Beckholmen och av Södermalm ser vi inte minsta skymt. Så tät är dimman just nu men det stör oss inte ett dugg, denna underbara lördag morgon då termometern för första gången i år kämpat sig upp över nollan. Halleluleja och Fuck You vinterhelvete! Nu är snön inte så kaxig längre, från taket blöder isen ymnigt och på balkongen ligger snönmassorna på rygg med tassarna i luften. Vintermonstret står på knä med strupen blottad, och idag gott folk, är det vi som håller i yxan. Nu ska vi jävlar i mig hugga huvudet av Kung Bore och liket kastar vi i strömmen. Vårrevolutionen är här och från barrikaderna skönjer vi gröna ängar, solrusiga nymfer och inbjudande uteserveringar. Denna vinter är den sista Ballifjongredaktionen spenderar i Sverige, hädanefter blir det Spanien, costa vad det costa vill! För att fira tar vi med oss hustrun till Carl-Michael för en riktig braklunch, det är vi sannerligen värda:)

Om väggarna kunde tala

Ballifjongs avdelning för intellektuell förkovran har denna gång gett sig i kast med Herta Müllers bok- Hjärtdjur. Som gamla ballifjongläsare känner till, så försöker vi ju alltid att läsa åtminstone ett av den senaste nobelpristagarens verk. Att denna bok är på knappt två hundra sidor är givetvis en ren tillfällighet, det påverkade inte alls vårt val. Nu skulle det däremot göra det. Men innan vi kastar skiten på bokbålet så ska vi i alla fall läsa klart. De första fyrtio sidorna kanske bara är rök och damm, efter vilka det verkligen storslagna ska uppenbara sig, den saliggörande läsupplevelse vi så innerligt åstundar. Go Herta, Go Herta!
Från boatspottingfronten kan rapporteras att jätteisbrytarna Atle och Ymer fick se sig besegrade av packisen utanför Sundsvall häromdagen. Här snackar vi om brytare som mer eller mindre pendlar till Arktis, som klyver glaciärer för skojs skull och som hittills aldrig behövt vända om. Vintern 2010 tog den sagan slut. Nu kräver vi att myndigheterna freonbombar atmosfären samt att hela världen fördubblar sin konsumtion av fossila bränslen!

Lit de parade

Vi har stått emot så gott det har gått, kämpat tappert och gjort vad vi mäktat med, men nu har vinter tagit det bättre av oss. Idétorka och kreativ permafrost är resultatet av den värsta vintern i pojkaminne. Vilket gör att det blir allt glesare mellan Ballifjongs angelägna samtidskommentarer samt att kvaliteten på desamma sjunker likt Norges förväntningar på antalet OS-medaljer. Blir det inte vår snart så riskerar vi att gå under med man och mus, sjuka till saltsjöns botten likt ett annat regalskepp.
Till helgen hotar SMHI med tio minus och mer snö, det kan så att säga bli droppen som sänker skeppet. Ack å ve, jämmerdal å elände... Buhu helt enkelt. Men vad fan, snart är det båtmässan "Allt för sjön", dessutom blir det faktiskt ljusare för varje dag och på en armlängds avstånd står en flaska Macallan, så vi ska nog lyckas kravla oss upp ur den här midvintergropen också :)

Put your hip in the kick

Hade det inte varit för boatspottingen och en, förvisso något utplanad karriär inom servicebranschen, så hade yours truly helt klart följt i Bruce Lee's spår och blivit Kung Fu-legend. En gång i tiden talade mycket för en slik karriär och ännu vid trettionio fyllda minns vi lågan från fordom... Roundhouse! Nåväl, vi får väl bli legender inom vårt eget gebit. Boatspottingen har onekligen potential. Kolossala skepp i kombination med ett soundtrack signerat Malmsteen, lite solbränt jailbait ass på fördäck, någon dekad politiker i tomterollen och vi är i hamn:) Tills dess behåller vi dagjobbet.

Polischefer...

Vafalls?!? En dryg veckas oanmält blogguppehåll - vi ber verkligen om ursäkt. I ett försök att blidka er berättigade upprördhet så publicerar vi ännu en bild på Fido. Lite grand som när spartanernas ledare spelade flöjtmusik inför ett slag i syfte att stilla truppernas alltför uppeldade stridsvilja och blodtörst. I vårt huvud är analogin glasklar... Hursomhelst, det har varit mycket ett tag, men nu är vi på banan och liksom haitierna så har även Ballifjong kommit igång med hjälpsändningarna till Island igen. Dessutom så har vi lyckats med konststycket att förskaffa oss en garageplats för redaktionsvagnen härute på kungliga djurgården, vilket för oinvigda läsare kanske inte låter så märkvärdigt, men det finns fler vita tigrar i Teckomatorp än garageplatser på djurgården. We placed a few calls and pulled a few strings...

mens sana in corpore sano

Idag ska vi ha en rolig dag, en öl å vin å whisky dag som Buck Mulligan så muntert sjunger hos Joyce. Yours truly går nämligen och fyller år, och trots att det är sista gången vi gör så innan fyrtio så plågas vi inte av några konstruerade åldersnojor. 40-årskris var någonting som 40 och 50-talisterna led av, sådant trams håller inte vår sunda generation på med. Vad gör väl några gråa hår på bröstet så länge som subcomendante ballecito följer order och kolesterolvärdet understiger Svullos? Faktum är, om vi får tillåta oss lite hurtiga tongångar, så gäller i högsta grad: bättre och bättre dag för dag...

Hög standard

Boatspotting vintertid har ett stänk av jakt över sig, såhär års får vi nämligen ligga på lur och vänta tills ett byte passerar, inte alls som på sommaren, då buffén står uppdukad och borden dignar av allehanda läckerheter. Detta förhållande gör å andra sidan fångsten desto rarare, hungern är som bekant den bästa kryddan ibland. Ja, så vore det väl fint om vi ärligt kände, men det gör vi verkligen inte. Vi älskar buffé och blir bara irriterade när vi är hungriga, så please please please Kung Bore - Piss off! Nu vill vi ha vår, sommar och en av vackra båtar myllrande gammal saltsjö! Det räcker nu, det är nog med vinter och is. Vi fattar vinken, inget är fel med miljön och klimatet, ingen uppvärmning här inte, det har du visat väldigt tydligt, tack så mycket, dra dig tillbaks nu.
Ja så skulle det kunna låta här på Ballifjong om vi inte hade förmågan att se saker och ting uppifrån. För med Haiti i färskt minne ter sig snöeländet tämligen hanterbart, och ärligt talat så har väl ingen människa dött av brist på stora kryssningsskepp att spotta.

Vilka fina petunior!

Ålrajt muchachos, från och med lördag så är det vi som cruisar runt i en sprajtans ny redaktionsvagn signerad Suzuki-san. Helgens provtur skingrade de sista tvivlen i den vägen, nu blir det affär! Moppe - Miljöbil - Motorbåt, Ballifjong is getting there, the three golden M's... Någonstans vi däremot inte ska till är Haiti. Helvete vilket elände! Royal Caribbean Cruiseline åker dock dit, vilket först fick oss att ifrågasätta själva fundamentet i vår boatspottingexistens - kryssningsskeppen. Hur fan kan de parkera ett flytande nöjespalats 300 meter utanför vad som förmodligen är jordens hemskaste plats just nu? Skrapar vi lite på skrovet så framgår dock att RCC var typ först på plats med hjälp, att det skänker stora summor i bistånd samt välkomnas av haitierna själva. Vad vi däremot alltjämt undrar är hur passagerarna rättfärdigar sig själva. Där lär det krävas några extra Pina Coladas för att kunna njuta av nästa dopp...

Gå din väg, du har förargat mig!

Efter att vår utvalda bilhandlare inte bara en utan två gånger misslyckats med att ha en demobil tillgänglig för vårt besök, så skickar han istället hit en bil för oss att provköra när vi så finner lämpligt. Godtagbart. Det har sina fördelar med att bo på Djurgården... Att jag hotade med att tillkalla vårt juridiska ombud Herschel Mandelbaum kan i och för sig ha påverkat herr bilnasarens beslut. Nåväl, förutsatt att fordonet är prima vara, så lär det bli affär. Undertecknad är nämligen hjärtligt trött på förståndshandikappade taxichaufförer och tunnelbanan... tunnlar är till för råttor som någon stropp en gång sade.
Dagen var emellertid inte alldeles bortkastad, vi fick tid att shoppa loss lite på ett av Suburbias fräschare månglartorg. Väl där så fick Fido med sig ett par välsmakande ben hem, och husse lade vantarna på halvdussinet flaskor ambrosia. Slutet gott, allting gott boatspotters!

kvack kvack kvack

Det blir som bekant inte alltid som vi tänkt oss, vilket i och för sig är tur det, i alla fall för vår del. Men med dagens planerade "dolce far niente" gick det käpprätt åt helvete och det var definitivt ingen blessing in disguise. Det inträffade var så långt ifrån hur vi tänkt oss dagen att det faktiskt blev rent komiskt. Utan att bli långrandiga kan vi berätta att ingredienserna i dagens pannkaka bestod av buss 44, Fido, undertecknad, samt sist men inte minst - en ansenlig kvantitet hunddiarré. Jo visst. Att i fullt dagsljus, nedsölad från hjässan till fotabjället i hundskit, vandra Karlavägen och Narvavägen hem, kånkades på ett sjukt djur och med ett farligt lågt blodsockervärde, får väl betraktas som en av de mer karaktärsdanande erfarenheter vi gjort. Behöver vi säga att den vita månaden tog tvärslut när vi väl kom innanför dörren?

Flåklypa Grand Prix

Här på redaktionen står vi nu i begrepp att köpa bil och naturligtvis är det första vi tänker - nytt nytt nytt. Inget bedagat gammalt oljeläckande vrak med humörsvängningar och dyra servicekostnader här inte. Sprillans nytt ska det vara, containerfresh, orörd helt enkelt. Det ska ta emot en liten aning när vi för in tändningsnyckeln första gången. Kruxet med en ny bil är förstås priset. Trots allt vad ni kan ha hört om hur lukrativ boatspottingbranschen är, så tvingas vi i det här fallet kompromissa lite med våra ideal. Vi hyser dock gott mod och framåt slutet av innevarande månad beräknas vi ha åkt kommunalt för sista gången. Det är sannerligen en värmande tanke nu när det känns som om vi fått flytande kväve över oss varje gång vi sticker vårt dubbelpipiga nasala bihang utanför porten.
Vrrroooom Vrrrooom

myggfritt

Om den globala uppvärmningen skulle vi kunna skämta nu när termometern den senaste tiden pendlat mellan tio och tjugo minusgrader, men så billiga är vi naturligtvis inte, alls icke. Vi må tillhöra klimatskeptikernas skara, men det beror på att vi av filosofisk övertygelse är skeptiker i största allmänhet. Så istället bryter vi loss snortapparna från mustaschen, snör ihop kapuschongen och trampar på i ullstrumporna. Om fem månader är det vår igen!
Klagar gör icke heller Fido, som verkar tro att snö är glass och att vägverkets sand är strössel. Nåväl, så länge det bara är frågan om ren snö så låter vi honom hållas - vad kan hända? Brainfreeze. Dessvärre så smälter ju snön och hamnar i den lilles blåsa. Här uppstår ett Moment 22 gott folk. Om vi inte går ut i kylan så kissar han inne. Går vi ut så äter han så mycket snö att han måste kissa när vi kommer in. Men han är i alla fall väldigt söt...

hallonsmoothies

Vi missade förvisso avspark med några dagar i år, men nu så är vi i full gång med Ballifjongredaktionens av tradition vita månad - januari. Förutsättningarna är ungefär desamma som tidigare år. Motivation och karaktär på ena planhalvan, frestelser och "livet är kort, unna dig-tankar" på den andra. Hemmalaget (TBC) har tidigare år inlett urstarkt för att sedan falla tillbaka en bit in i matchen (ibland ända in i eget mål.) I år är taktiken att gå ut lite försiktigare och helt enkelt nöta ut motståndarna. Idiotsäkert.
Ballifjongläsare som tänker betta på matchen bör kanske ändå gardera med ett kryss;)

strutshuvud

Så... nytt decennium, tio fräscha eller? Här på redaktionen är vi trots allt försiktigt optimistiska. Måhända blir detta årtiondet då vi slutligen kastar religionen överbord, seglar ut på humanismens hav, hissar piratflagg och låter förnuftet fylla våra segel. Här på redaktionen är vi nämligen omåttligt trötta på alla de bibelviftande kretiner som faktiskt styr vår värld. Vet ni att enligt en opinionsundersökning i editorandpublisher.com så tror endast tolv procent av amerikanerna att livet på jorden har utvecklats genom naturliga processer utan gudomlig inblandning. Andra undersökningar pekar åt samma håll. 31% av amerikanerna tror att evolutionen har "styrts av gud". Om de röstade om livsåskådning så skulle "intelligent design" få nästan tre gånger så många röster som biologin. 53% av amerikanerna är så kallade "kreationister". Som Sam Harris uppgivet konstaterar: efter mer än ett sekel av vetenskaplig kunskap om hur gammalt livet och jorden är, så tror alltså över hälften av USA's befolkning att kosmos skapades för sex tusen år sedan. Det är ungefär tusen år efter att sumererna uppfann limmet. Människor med makt att rösta fram presidenter och kongressledamöter - liksom många av dem som blir valda - tror att dinosaurier levde i par på Noaks ark, att ljus från avlägsna galaxer blir till på väg mot jorden, att den första människan skapades av jord och en gudomlig utandning i en trädgård med en talande orm, alltsammans av en osynlig Guds hand. Och amerikanerna är ändå inte hälften så många eller hälften så korkade som världens alla muslimer, vars uppfattning om Gud, världen och tillvaron är minst lika dum men dubbelt så farlig. Men som sagt, här på Ballifjong är vi optimister - det blir nog bra ska ni se...