mens sana in corpore sano

Idag ska vi ha en rolig dag, en öl å vin å whisky dag som Buck Mulligan så muntert sjunger hos Joyce. Yours truly går nämligen och fyller år, och trots att det är sista gången vi gör så innan fyrtio så plågas vi inte av några konstruerade åldersnojor. 40-årskris var någonting som 40 och 50-talisterna led av, sådant trams håller inte vår sunda generation på med. Vad gör väl några gråa hår på bröstet så länge som subcomendante ballecito följer order och kolesterolvärdet understiger Svullos? Faktum är, om vi får tillåta oss lite hurtiga tongångar, så gäller i högsta grad: bättre och bättre dag för dag...

Hög standard

Boatspotting vintertid har ett stänk av jakt över sig, såhär års får vi nämligen ligga på lur och vänta tills ett byte passerar, inte alls som på sommaren, då buffén står uppdukad och borden dignar av allehanda läckerheter. Detta förhållande gör å andra sidan fångsten desto rarare, hungern är som bekant den bästa kryddan ibland. Ja, så vore det väl fint om vi ärligt kände, men det gör vi verkligen inte. Vi älskar buffé och blir bara irriterade när vi är hungriga, så please please please Kung Bore - Piss off! Nu vill vi ha vår, sommar och en av vackra båtar myllrande gammal saltsjö! Det räcker nu, det är nog med vinter och is. Vi fattar vinken, inget är fel med miljön och klimatet, ingen uppvärmning här inte, det har du visat väldigt tydligt, tack så mycket, dra dig tillbaks nu.
Ja så skulle det kunna låta här på Ballifjong om vi inte hade förmågan att se saker och ting uppifrån. För med Haiti i färskt minne ter sig snöeländet tämligen hanterbart, och ärligt talat så har väl ingen människa dött av brist på stora kryssningsskepp att spotta.

Vilka fina petunior!

Ålrajt muchachos, från och med lördag så är det vi som cruisar runt i en sprajtans ny redaktionsvagn signerad Suzuki-san. Helgens provtur skingrade de sista tvivlen i den vägen, nu blir det affär! Moppe - Miljöbil - Motorbåt, Ballifjong is getting there, the three golden M's... Någonstans vi däremot inte ska till är Haiti. Helvete vilket elände! Royal Caribbean Cruiseline åker dock dit, vilket först fick oss att ifrågasätta själva fundamentet i vår boatspottingexistens - kryssningsskeppen. Hur fan kan de parkera ett flytande nöjespalats 300 meter utanför vad som förmodligen är jordens hemskaste plats just nu? Skrapar vi lite på skrovet så framgår dock att RCC var typ först på plats med hjälp, att det skänker stora summor i bistånd samt välkomnas av haitierna själva. Vad vi däremot alltjämt undrar är hur passagerarna rättfärdigar sig själva. Där lär det krävas några extra Pina Coladas för att kunna njuta av nästa dopp...

Gå din väg, du har förargat mig!

Efter att vår utvalda bilhandlare inte bara en utan två gånger misslyckats med att ha en demobil tillgänglig för vårt besök, så skickar han istället hit en bil för oss att provköra när vi så finner lämpligt. Godtagbart. Det har sina fördelar med att bo på Djurgården... Att jag hotade med att tillkalla vårt juridiska ombud Herschel Mandelbaum kan i och för sig ha påverkat herr bilnasarens beslut. Nåväl, förutsatt att fordonet är prima vara, så lär det bli affär. Undertecknad är nämligen hjärtligt trött på förståndshandikappade taxichaufförer och tunnelbanan... tunnlar är till för råttor som någon stropp en gång sade.
Dagen var emellertid inte alldeles bortkastad, vi fick tid att shoppa loss lite på ett av Suburbias fräschare månglartorg. Väl där så fick Fido med sig ett par välsmakande ben hem, och husse lade vantarna på halvdussinet flaskor ambrosia. Slutet gott, allting gott boatspotters!

kvack kvack kvack

Det blir som bekant inte alltid som vi tänkt oss, vilket i och för sig är tur det, i alla fall för vår del. Men med dagens planerade "dolce far niente" gick det käpprätt åt helvete och det var definitivt ingen blessing in disguise. Det inträffade var så långt ifrån hur vi tänkt oss dagen att det faktiskt blev rent komiskt. Utan att bli långrandiga kan vi berätta att ingredienserna i dagens pannkaka bestod av buss 44, Fido, undertecknad, samt sist men inte minst - en ansenlig kvantitet hunddiarré. Jo visst. Att i fullt dagsljus, nedsölad från hjässan till fotabjället i hundskit, vandra Karlavägen och Narvavägen hem, kånkades på ett sjukt djur och med ett farligt lågt blodsockervärde, får väl betraktas som en av de mer karaktärsdanande erfarenheter vi gjort. Behöver vi säga att den vita månaden tog tvärslut när vi väl kom innanför dörren?

Flåklypa Grand Prix

Här på redaktionen står vi nu i begrepp att köpa bil och naturligtvis är det första vi tänker - nytt nytt nytt. Inget bedagat gammalt oljeläckande vrak med humörsvängningar och dyra servicekostnader här inte. Sprillans nytt ska det vara, containerfresh, orörd helt enkelt. Det ska ta emot en liten aning när vi för in tändningsnyckeln första gången. Kruxet med en ny bil är förstås priset. Trots allt vad ni kan ha hört om hur lukrativ boatspottingbranschen är, så tvingas vi i det här fallet kompromissa lite med våra ideal. Vi hyser dock gott mod och framåt slutet av innevarande månad beräknas vi ha åkt kommunalt för sista gången. Det är sannerligen en värmande tanke nu när det känns som om vi fått flytande kväve över oss varje gång vi sticker vårt dubbelpipiga nasala bihang utanför porten.
Vrrroooom Vrrrooom

myggfritt

Om den globala uppvärmningen skulle vi kunna skämta nu när termometern den senaste tiden pendlat mellan tio och tjugo minusgrader, men så billiga är vi naturligtvis inte, alls icke. Vi må tillhöra klimatskeptikernas skara, men det beror på att vi av filosofisk övertygelse är skeptiker i största allmänhet. Så istället bryter vi loss snortapparna från mustaschen, snör ihop kapuschongen och trampar på i ullstrumporna. Om fem månader är det vår igen!
Klagar gör icke heller Fido, som verkar tro att snö är glass och att vägverkets sand är strössel. Nåväl, så länge det bara är frågan om ren snö så låter vi honom hållas - vad kan hända? Brainfreeze. Dessvärre så smälter ju snön och hamnar i den lilles blåsa. Här uppstår ett Moment 22 gott folk. Om vi inte går ut i kylan så kissar han inne. Går vi ut så äter han så mycket snö att han måste kissa när vi kommer in. Men han är i alla fall väldigt söt...

hallonsmoothies

Vi missade förvisso avspark med några dagar i år, men nu så är vi i full gång med Ballifjongredaktionens av tradition vita månad - januari. Förutsättningarna är ungefär desamma som tidigare år. Motivation och karaktär på ena planhalvan, frestelser och "livet är kort, unna dig-tankar" på den andra. Hemmalaget (TBC) har tidigare år inlett urstarkt för att sedan falla tillbaka en bit in i matchen (ibland ända in i eget mål.) I år är taktiken att gå ut lite försiktigare och helt enkelt nöta ut motståndarna. Idiotsäkert.
Ballifjongläsare som tänker betta på matchen bör kanske ändå gardera med ett kryss;)

strutshuvud

Så... nytt decennium, tio fräscha eller? Här på redaktionen är vi trots allt försiktigt optimistiska. Måhända blir detta årtiondet då vi slutligen kastar religionen överbord, seglar ut på humanismens hav, hissar piratflagg och låter förnuftet fylla våra segel. Här på redaktionen är vi nämligen omåttligt trötta på alla de bibelviftande kretiner som faktiskt styr vår värld. Vet ni att enligt en opinionsundersökning i editorandpublisher.com så tror endast tolv procent av amerikanerna att livet på jorden har utvecklats genom naturliga processer utan gudomlig inblandning. Andra undersökningar pekar åt samma håll. 31% av amerikanerna tror att evolutionen har "styrts av gud". Om de röstade om livsåskådning så skulle "intelligent design" få nästan tre gånger så många röster som biologin. 53% av amerikanerna är så kallade "kreationister". Som Sam Harris uppgivet konstaterar: efter mer än ett sekel av vetenskaplig kunskap om hur gammalt livet och jorden är, så tror alltså över hälften av USA's befolkning att kosmos skapades för sex tusen år sedan. Det är ungefär tusen år efter att sumererna uppfann limmet. Människor med makt att rösta fram presidenter och kongressledamöter - liksom många av dem som blir valda - tror att dinosaurier levde i par på Noaks ark, att ljus från avlägsna galaxer blir till på väg mot jorden, att den första människan skapades av jord och en gudomlig utandning i en trädgård med en talande orm, alltsammans av en osynlig Guds hand. Och amerikanerna är ändå inte hälften så många eller hälften så korkade som världens alla muslimer, vars uppfattning om Gud, världen och tillvaron är minst lika dum men dubbelt så farlig. Men som sagt, här på Ballifjong är vi optimister - det blir nog bra ska ni se...