What a bummer...

Vänner, landsmän, boatspotters överallt, låna mig era öron en stund. Det är nämligen på det viset att vi här på redaktionen, utöver vår (av ogina omständigheter tvingande) heltidstjänst på anstalten, nu sent omsider har engagerat oss i fenomenet Facebook. För första gången på länge, kanske någonsin, så har vi drabbats av den banala och i nio fall av tio fullkomligt självförvållade åkomma som så många av våra medmänniskor lider av - tidsbrist. Men syftet är gott, oförvitligt rent av, och sålunda är vi beredda till uppoffringar. Tanken är förstås att vi igenom vårt deltagande på FB ska kunna locka nya boatspotters till våra kajer. Det har ju börjat bli lite tunt på juniorsidan om man säger, och vi gamla uvar vill ju ha någon att lämna över kikaren till när den dagen kommer. Helt naturligt.

Ostfondue

Norrmännen inleder kryssningssäsongen urstarkt, häromdagen spottade vi den vackra fullriggaren "Cristian Radich" och bara två dagar senare var det dags för "Fram". Ni får ursäkta bildkvaliteten i det senare fallet, vi höll nämligen på att missa henne alldeles och slet i all hast fram iPhonen - känd för sina urusla kameraegenskaper, men bättre än ingenting i alla fall. Skälet till vår bristande uppmärksamhet stavas Facebook. Efter att ha ansett Facebook vara onödigt och rent av en smula löjligt, så har vi sent omsider ändrat uppfattning och rättat in oss i ledet. Fejsbookandet kommer givetvis att vara underordnat boatspottingen, frukta intet därom kära läsare, men vi känner oss kapabla till multitasking och fan vet om inte den ena kan vara bra för den andra, lite gynnsam korsbefrukting såhär på vårkanten. Den som lever lär får se.

eyjajöklavattnafjuälluri

Denna vackra fullriggare inleder årets boatspottingsäsong och det är ju inte precis kattskit. Christian Radich heter tremastaren ifråga och byggdes i Norge, vid Framnaes Mekaniske Vaerksted närmare bestämt. Vi spottade honom för första gången nu i helgen men han har seglat sedan 1937, mestadels i tjänst som skolskepp. 1940 konfiskerades han emellertid av tyskjävlarna och vid ett bombanfall i Flensburg gick han till botten, men bärgades efter krigsslutet och bogserades hem till Sandefjord. En skönhet med en mörk hemlighet... För övrigt läste vi att den isländska ekonomins sista önskan var att få sin aska spridd över Europa - skitroligt enligt oss här på redaktionen:) Vi är för övrigt på synnerligen glatt humör och ser i kristallkulan en vecka helt vigd åt vårt välbefinnande, semester och ett par spännande nyheter i vinkällaren säkerställer den saken. Ett par rökverk signerade Zino Platinum får kröna verket.

Extremsnön/Supervärmen...

Som de gamla lotusätare vi är så har vi alldeles glömt bort hemlandet och våra redaktionella förpliktelser. Men nu så sitter vi åter fastspända i förarsätet, redo med kikaren och anteckningsblocket. Boatspottingsäsongen lär komma igång på allvar vilken dag som helst och vi är alldeles tossiga av förväntan häruppe på ballifjongen. I år har vi ju som nämnts i tidigare inlägg utökat maskinparken med en proffskikare (Kamakura SP-ED80) så bildmaterialet ska förhoppningsvis kunna möta de allra kräsnaste krav. Kruxet är att vi ännu inte riktigt fattat hur vi ska kunna fota genom kikarlinsen, men efterforskningar på diverse boatspottingforum ger vid handen att "digiscoping" är tekniken par preference. Den behärskar vi dessvärre inte än men innan den första kryssaren angör stadsgårdskajen ska den bristen vara avhjälpt, det lovar vi. För övrigt har vi semester nästa vecka och om den aftonbladska supervärmen drabbar Gotland så lär det bli golfpremiär, vi siktar optimistiskt nog på en 100-runda...

Paradise by the dashboard light

Som vi varit inne på tidigare och som gamla ballifjongläsare känner väl till, så är vi ju här på redaktionen fullkomligt torsk på det storvulna, bombastiska och överproducerade. På det i ordets egentliga mening - patetiska. Här sprutar tårarna när vi lyssnar på Lés Miserables, Jussi, Tom Jones etc, och hjälten på bilden härovan tillhör definitivt kategorin tårförlösare. Meat Loaf, back in the day minna vänner! Här tillsammans med Karla DeVito 1978.
Ja jävlar, boatspotting och Meat Loaf, vi lär ju inte direkt klättra på Stockholms koolhets-listor... Men det skiter vi givetvis fullkomligt i. Dagen har för övrigt varit mycket lyckad, ledig, strålande sol och Fido på sitt allra bästa humör. Får nog bli ett litet glas vino på det:)

Tennis anyone?

Alldeles häromdagen, på skärtorsdagen närmare bestämt, så lämnade denna märkliga farkost stora Beckholmsdockan. Steel heter hon, och av hennes extriöra egenheter att döma så hör hon till samma grovlemmade armada som t ex Fyrbyggaren, vår gamla bekanting här nere i Ryssviken. Dessa service och underhållsfartyg är förvisso allt annat än vackra, men sannolikt riktiga klippor att hålla fast vid när stormen river öppet hav. Kul i alla fall med lite boatspotting igen säger vi här på redaktionen och snart nog fylls gamla saltsjön återigen av stiliga kryssare och lyxiga yachter. För övrigt har vi beslutat oss för att avyttra firmamopeden, så läsare som söker ett elegant och pålitligt transportmedel i sommar är välkomna att lämna sina bud. Låt oss börja på SEK 10.000

Bettleri undanbedes

En tämligen händelsefattig vecka har förflutit och trogna den gamla devisen "har man ingenting att säga så ska man heller icke göra det" tiger vi still. Eller nästan. Det faktum att flygplanskaparna igår gav sig på Moskvas tunnelbana är bara för tråkigt. Men lite kul ska det bli att se hur Putin reagerar. Någonting säger oss att han inte kommer titta bort och skylla på att L. Vilks minsann bara är kåt på uppmärksamhet.

Sgt. Belker

Undertecknad har väldigt svårt att minnas de klassiska barnprogrammen från 70-talet. Vi var aldrig särskilt vilse i pannkakan och av myror och elefanter kan vi inte erinra oss mer än Härenstams pipiga röst, som redan då var mer än vad vi kunde tåla. Trazan & Banarne däremot slår an en sträng på minnesharpan, men klingar strax bort tillsammans med hela Disneyrepertoaren och den tjeckiska dockteatern. Star Trek, Star Wars,Rymdfragglarna etc, brydde vi oss heller aldrig om, men det kan förstås vara minnet som sviktar. Sannolikt så satt vi likt resten av vår generation klistrade framför familjens 28" Telefunken, det gjorde bara inget permanent avtryck här. Det gjorde däremot Victoria Hamel/Joyce Davenport, den eleganta och förföriska åklagaren från legendariska "Spanarna på Hill Street". Tamejfan om inte hormonerna stod i zenith så fort hon kom i bild! Hmm, visst finns det någonting som heter selektivt minne? Eller är det bara så att somliga minns med hjärnan, somliga med andra kroppsdelar?

memory lane

A flash from the past - Lipizzanerhästarna. I Ballifjongs äventyrliga barndomsdagar spenderade vi, förvisso under guvernantens trygga överinseende, varje ledig lördag på spanska ridskolan i Wien. Där lärde vi oss, förutom att hålla rätt ton till tjänstehjonen, att longera, att rida kadrilj samt inte minst, att äta mozartkulor utan att spilla på kråskragen. Ach dü lieber, vilka glada dagar! När vi idag tar på oss oljerocken och skrittar ut till Thielska slår det oss hur mycket mer ohämmat vi konsumerade livet då. Som fältväbel Gyllenskiööld anmärkte häromdagen: Fan, nu behärskar du dig igen! Hårt präglade som vi är av de romersk-katolska kardinaldygderna (rättvisa, uthållighet, klokhet, måttlighet) speciellt måttlighet i vårt fall, så har vi hamnat lite vid sidan av känns det som. Det är helt enkelt lite för behärskat och måttligt nu om ni förstår hur vi menar. Tiden kan mycket väl vara mogen för en rejäl fyrtioårskris:):)

Dolce far niente part II

Så här fin frukost trakterades redaktionen med den gångna helgen, inte undra på att vi presterade utöver det vanliga! Vi tog "downshiftingen" och den ljuva sysslolösheten till hittills ökända nivåer. Den sublima upphöjdhet varmed vi botade symptomen från vår turkiske väns going away-party saknar motstycke i år, vi får söka oss tillbaka till Palma och förra vintern för att finna något liknande. Som planerat avnjöts också årets första cigarr, vilken föregicks av en blixtvisit till Brobergs Tobakshandel i Sturegallerian där Judith tillhandahöll ifrågavarande produkt. Lite damm på sandalerna och blod på svärdet gör segern sötare om ni förstår hur vi menar... Utöver denna insats, eller kanske snarare inverstering i vårt välbefinnande, var det idel lugn och ro. Om jag säger att vi somnade före klockan slagit tvåsiffrigt både lördag och söndag så ljuger jag nog inte:)

Doris, du e ju full!

Ballifjong presenterar stolt "Jihad Jane". En prydnad för sitt kön och ett förträffligt exempel på kulturrelativism, inte undra på att Lars Vilks tittar sig över axeln emellanåt. Våra fredsälskande muslimska vänner har ju länge rekryterat på dårhus och i fattigstugor, men här blev det verkligen jackpot. "Jihad Jane"... Ja jävlar, vi håller på att skratta ihjäl oss här på redaktionen.
Riktiga nyheter så: som ni har märkt så gör ju solen sitt jobb nu och snön smälter likt en smörkola i munnen på Anna Book. Detta för det goda med sig att vi idag riggade upp stativet på boatspottingbalkongen, och på lördag räknar vi med att kunna avnjuta årets första cigarr därute. Livet är gott och gud är god, eller stor som "Jihad Jane hade sagt"...

vårtecken

Från den globala boatspottingscenen rapporteras om två döda kryssningspassagerare utanför Marseille. En jättevåg ska tydligen ha träffat den cypernregistrerade "Louis Majesty" på väg från Barcelona till Genua och dränkt två män likt råttor i sina hytter. Ytterst obehagligt och synnerligen beklagligt säger vi här på Ballifjong. Närmare hemma är läget inte mycket bättre, på Östersjön rapporteras om flertalet fastfrusna passagerarskepp och otaliga störningar i den schemalagda finlandstrafiken. Voine voine...
Nåväl, allt är inte skit och elände. Till exempel så kan vi ifrån balkongen se hur sportlovsledig skolungdom glatt skidar ned för Hammarbybacken, och vi kan för vårt inre se hur en bara aningen orolig mamma väntar därnere med bullar och rykande choklad, uppdukat i en plogvall intill parkeringen. Ack så idylliskt. Fan vet om vi inte får ta med Fido och bandytermosen ut på en långpromenad denna krispiga vinterdag.

bring me ze edelweiss

Från boatspottingläktaren här på södra Djurgården kan vi idag knappt urskilja kranarna på Beckholmen och av Södermalm ser vi inte minsta skymt. Så tät är dimman just nu men det stör oss inte ett dugg, denna underbara lördag morgon då termometern för första gången i år kämpat sig upp över nollan. Halleluleja och Fuck You vinterhelvete! Nu är snön inte så kaxig längre, från taket blöder isen ymnigt och på balkongen ligger snönmassorna på rygg med tassarna i luften. Vintermonstret står på knä med strupen blottad, och idag gott folk, är det vi som håller i yxan. Nu ska vi jävlar i mig hugga huvudet av Kung Bore och liket kastar vi i strömmen. Vårrevolutionen är här och från barrikaderna skönjer vi gröna ängar, solrusiga nymfer och inbjudande uteserveringar. Denna vinter är den sista Ballifjongredaktionen spenderar i Sverige, hädanefter blir det Spanien, costa vad det costa vill! För att fira tar vi med oss hustrun till Carl-Michael för en riktig braklunch, det är vi sannerligen värda:)

Om väggarna kunde tala

Ballifjongs avdelning för intellektuell förkovran har denna gång gett sig i kast med Herta Müllers bok- Hjärtdjur. Som gamla ballifjongläsare känner till, så försöker vi ju alltid att läsa åtminstone ett av den senaste nobelpristagarens verk. Att denna bok är på knappt två hundra sidor är givetvis en ren tillfällighet, det påverkade inte alls vårt val. Nu skulle det däremot göra det. Men innan vi kastar skiten på bokbålet så ska vi i alla fall läsa klart. De första fyrtio sidorna kanske bara är rök och damm, efter vilka det verkligen storslagna ska uppenbara sig, den saliggörande läsupplevelse vi så innerligt åstundar. Go Herta, Go Herta!
Från boatspottingfronten kan rapporteras att jätteisbrytarna Atle och Ymer fick se sig besegrade av packisen utanför Sundsvall häromdagen. Här snackar vi om brytare som mer eller mindre pendlar till Arktis, som klyver glaciärer för skojs skull och som hittills aldrig behövt vända om. Vintern 2010 tog den sagan slut. Nu kräver vi att myndigheterna freonbombar atmosfären samt att hela världen fördubblar sin konsumtion av fossila bränslen!

Lit de parade

Vi har stått emot så gott det har gått, kämpat tappert och gjort vad vi mäktat med, men nu har vinter tagit det bättre av oss. Idétorka och kreativ permafrost är resultatet av den värsta vintern i pojkaminne. Vilket gör att det blir allt glesare mellan Ballifjongs angelägna samtidskommentarer samt att kvaliteten på desamma sjunker likt Norges förväntningar på antalet OS-medaljer. Blir det inte vår snart så riskerar vi att gå under med man och mus, sjuka till saltsjöns botten likt ett annat regalskepp.
Till helgen hotar SMHI med tio minus och mer snö, det kan så att säga bli droppen som sänker skeppet. Ack å ve, jämmerdal å elände... Buhu helt enkelt. Men vad fan, snart är det båtmässan "Allt för sjön", dessutom blir det faktiskt ljusare för varje dag och på en armlängds avstånd står en flaska Macallan, så vi ska nog lyckas kravla oss upp ur den här midvintergropen också :)

Put your hip in the kick

Hade det inte varit för boatspottingen och en, förvisso något utplanad karriär inom servicebranschen, så hade yours truly helt klart följt i Bruce Lee's spår och blivit Kung Fu-legend. En gång i tiden talade mycket för en slik karriär och ännu vid trettionio fyllda minns vi lågan från fordom... Roundhouse! Nåväl, vi får väl bli legender inom vårt eget gebit. Boatspottingen har onekligen potential. Kolossala skepp i kombination med ett soundtrack signerat Malmsteen, lite solbränt jailbait ass på fördäck, någon dekad politiker i tomterollen och vi är i hamn:) Tills dess behåller vi dagjobbet.

Polischefer...

Vafalls?!? En dryg veckas oanmält blogguppehåll - vi ber verkligen om ursäkt. I ett försök att blidka er berättigade upprördhet så publicerar vi ännu en bild på Fido. Lite grand som när spartanernas ledare spelade flöjtmusik inför ett slag i syfte att stilla truppernas alltför uppeldade stridsvilja och blodtörst. I vårt huvud är analogin glasklar... Hursomhelst, det har varit mycket ett tag, men nu är vi på banan och liksom haitierna så har även Ballifjong kommit igång med hjälpsändningarna till Island igen. Dessutom så har vi lyckats med konststycket att förskaffa oss en garageplats för redaktionsvagnen härute på kungliga djurgården, vilket för oinvigda läsare kanske inte låter så märkvärdigt, men det finns fler vita tigrar i Teckomatorp än garageplatser på djurgården. We placed a few calls and pulled a few strings...

mens sana in corpore sano

Idag ska vi ha en rolig dag, en öl å vin å whisky dag som Buck Mulligan så muntert sjunger hos Joyce. Yours truly går nämligen och fyller år, och trots att det är sista gången vi gör så innan fyrtio så plågas vi inte av några konstruerade åldersnojor. 40-årskris var någonting som 40 och 50-talisterna led av, sådant trams håller inte vår sunda generation på med. Vad gör väl några gråa hår på bröstet så länge som subcomendante ballecito följer order och kolesterolvärdet understiger Svullos? Faktum är, om vi får tillåta oss lite hurtiga tongångar, så gäller i högsta grad: bättre och bättre dag för dag...

Hög standard

Boatspotting vintertid har ett stänk av jakt över sig, såhär års får vi nämligen ligga på lur och vänta tills ett byte passerar, inte alls som på sommaren, då buffén står uppdukad och borden dignar av allehanda läckerheter. Detta förhållande gör å andra sidan fångsten desto rarare, hungern är som bekant den bästa kryddan ibland. Ja, så vore det väl fint om vi ärligt kände, men det gör vi verkligen inte. Vi älskar buffé och blir bara irriterade när vi är hungriga, så please please please Kung Bore - Piss off! Nu vill vi ha vår, sommar och en av vackra båtar myllrande gammal saltsjö! Det räcker nu, det är nog med vinter och is. Vi fattar vinken, inget är fel med miljön och klimatet, ingen uppvärmning här inte, det har du visat väldigt tydligt, tack så mycket, dra dig tillbaks nu.
Ja så skulle det kunna låta här på Ballifjong om vi inte hade förmågan att se saker och ting uppifrån. För med Haiti i färskt minne ter sig snöeländet tämligen hanterbart, och ärligt talat så har väl ingen människa dött av brist på stora kryssningsskepp att spotta.

Vilka fina petunior!

Ålrajt muchachos, från och med lördag så är det vi som cruisar runt i en sprajtans ny redaktionsvagn signerad Suzuki-san. Helgens provtur skingrade de sista tvivlen i den vägen, nu blir det affär! Moppe - Miljöbil - Motorbåt, Ballifjong is getting there, the three golden M's... Någonstans vi däremot inte ska till är Haiti. Helvete vilket elände! Royal Caribbean Cruiseline åker dock dit, vilket först fick oss att ifrågasätta själva fundamentet i vår boatspottingexistens - kryssningsskeppen. Hur fan kan de parkera ett flytande nöjespalats 300 meter utanför vad som förmodligen är jordens hemskaste plats just nu? Skrapar vi lite på skrovet så framgår dock att RCC var typ först på plats med hjälp, att det skänker stora summor i bistånd samt välkomnas av haitierna själva. Vad vi däremot alltjämt undrar är hur passagerarna rättfärdigar sig själva. Där lär det krävas några extra Pina Coladas för att kunna njuta av nästa dopp...