Glest mellan sevärdheterna på saltsjön denna förmiddag och El Perro Ballifiongico sköter sig för tillfället exemplariskt - han sover. Upplagt sålunda för en stunds balkongrelax i solen och äntligen tillfälle att avsluta "Vi, de drunknade" som vi med sådan behållning läst de senaste veckorna. Wake up and smell the coffee herr redaktör, plikten kallar. Jycken måste snarast ha mat och de där våta fläckarna i hallen ska nog inte vara där, moppi moppi... Ack ja, matte har temporärt flytt fältet och ansvaret vilar tungt på undertecknads breda axlar. Synen av Fido som med växande tilltagsenhet går lös på en pipgris i plast är dock guld värd. Vore icke hundvalpar så söta skulle det nog inte finnas så många vuxna hundar. Well well, tålamod kan man väl lära sig, visst kan man, jo det tror jag, säkert, såklart, ge det lite tid bara, inte sant, joo...
"patience my perfumed angel, patience my perfect child, one day they'll really love you, you charm them with that smile."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar