flingsalt

Här på Ballifjong har vi länge gått och burit på ett konstant om än tämligen outvecklat jazzintresse. När vi hört eller sett någonting riktigt bra så har vi hundra gånger tänkt - anteckna, gör en lista och köp köp köp. På babystadiet sträckte sig intresset förvisso bara till enstaka virtuosa instrumentalister, såsom Mike Stern, Pat Metheny, Stanley Jordan, Jaco Pastorius m fl. Men allt eftersom håren på ryggen har blivit fler, så har våra vyer vidgats, till att numera omfatta det mesta i genren. (Ok, kanske inte all storbandsjazz.) Så vad kunde passa bättre så här till hösten än att fullkomligt snöa in på schyst svår jazz? Undertecknad kan mycket väl tänka sig att flumma bort vintern med ett par stora hörlurar och en sliten jazzsmula på huvudet. Dessutom så verkar Wynton Marsalis vara Fidos kopp te, så vi kan sitta och digga tillsammans, min hund och jag...