Communication breakdown!

New stuff!

Tålamod boatspotters, vi uppdaterar för närvarande maskinparken. Ny hårdvara håller på att installeras, en 24" iMac närmare bestämt, med trådlös mus och trådlöst tangentbord. Bra skit!

Nu blir det fanimej fat camp!

Nu måste någonting göras, undertecknad har snart ett eget gravitationsfält runt magen. Fet som en planet är vad man har gått och blivit. Så fr o m idag är det Biafra-dieten som gäller fram tills dess vi åter ligger under gränsvärdet på åttio kilo. Lägg därtill motion, styrketräning och bara vartannat glas vin, och vi borde vara i hamn lagom till midsommar:)
Ships to Gaza då? Vad säger en boatspotting site som Ballifjong om den grejen? Två saker: 1) Jobbet som Israels PR-chef är nog ledigt nu. 2) Om Israels kustjägare hade smugit ut på natten och avbildat Muhammed på fartygen så hade Hamas gjort jobbet åt dem och själva sänkt skeppen.

60 kubbe med planad topp å trimgrus i styret

California Jam - 74, vilken jävla konsert! Hughes & Coverdale... Fokkin 'ell...Synd bara att jag var tre år och hade ett viktigt lunchmöte den dagen, annars hade det varit den bästa konsert jag sett. Hursomhelst, idag är undertecknad ledig, nyavlönad och på ett närmast nyfrälst glatt humör. Fan vet om det inte kan bli en läsk i solen och lite loj boatspotting längs med huvudstadens kajer. Passerade för övrigt Skeppsbron på min Golgata-vandring till anstalten igår, och det är fanimej en enda stor uteservering från slottet till slussen. Men det är förstås bra om populasen är lite lagom marinerad när hovet smäller deras A-kassepengar. De vimpelviftande idioterna dricker Sofiero i plastglas, spiller langos på sina dressmanskjortor och glömmer bort att ta diabetsmedicinen samtidigt som de hyllar ett gäng genfuckade nötter som käkar räkmacka på deras krökta ryggar.
Ballifjong betackar sig.

Lantlif

Vi unnade oss en binoctal chill-out ute på godset på Skärmarö den gångna helgen, synnerligen välförtjänt och i alla avseenden njutbart. Med avbrott för ett par raska hundpromenader så ägnade vi oss helhjärtat åt sol, nektar och ambrosia. När det väl var dags för Champions Leguefinal så var vi ena riktiga fotbollsexperter... Som lök på den odlade laxen låg dessutom "Jewel of the Seas" inne vid stadsgårdskajen när vi kom hem till redaktionen. Top-spotting alltså och en värdig avslutning på en skön helg.

Mananaan, havets son

-Tack tack, jag tycker mycket om allting som jag gillar som mor Grogan sade. Att som idag få vara ledig, fullkomligt bekymmerslös och njutandes ett strålande sommarväder är allt vi enkla själar begär. När det dessutom bjuds på boatspottingfest, courtesey of Costa Cruises, så lyfter vi på trekantshatten och stämmer upp i en glad madrigal! Costa Luminosa heter denna praktpjäs och är vacker som en dag, inte sant? Ja jävlar, nu så är vi äntligen på rätt spår. Den gångna vintern skrev ju ut en check som den här sommaren kommer att få jobba rätt hårt för att lösa in. Vi snackar nu om vecka efter vecka av högtryck, svala drycker och kolossala kryssare. Då, kanske, kan man säga att vi blir Even Steven...

Holy Diver

Här på redaktionen har det verkligen varit fullt upp de senaste dagarna, det ena stora kryssningsskeppet efter det andra har anlöpt Stockholm. Däribland och med högst spottingindex, den för oss nya bekantskapen "Eclipse" från Celebrity Cruise Line. Säsongen är med andra ord i full gång och vårt gamla Carl Malmsten skrivbord dignar nu under bördan av alla nya noter och foton. Icke desto mindre tänker vi idag frångå vår huvudsakliga uppgift och istället rapportera om ett beklagligt dödsfall. Ronnie James Dio förlorade vid 67 års ålder kampen mot cancern och lämnade igår en värld av musikälskare i stor sorg och saknad. Hans betydelse för undertecknads musikaliska uppväxt kan omöjligen överdrivas, och så sent som i torsdags blev vi påminda om hans förträfflighet när Ipoden letade fram Mob Rules-plattan från -81. Vilken jävla pipa den lilla dvärgen hade!

-There's a rainbow in the dark...

Stroganoff, Korv Stroganoff

Nämen är det inte Aida! Ett kärt återseende för oss gamla boatspotters och firestarters. Vädergudarna kunde inte ha bjudit på ett vackrare välkomnande, Estoccolmo i prunkande vårskrud och strålande solsken! Sannerligen, Gud är boatspotter! För övrigt börjar det dra ihop sig till golfpremiär, fan vet om yours truly inte letar boll ute i ruffen redan på torsdag. Känner i svingmuskeln att det är dags snart. Foooooooooore!!!

Ticonderoga-class missile cruiser, oh yeah..

USS Vicksburg heter denna bjässe och om hon ser bekant ut så är det sannolikt därför att hon nyligen gästade huvudstaden, eller måhända så var du själv på plats i västra Medelhavet -94, då hon deltog i NATO-övningen "Dynamic Impact". Vilket som, här är hon i alla fall igen. Själva låg vi behagligt tillbakalutade i solstolen med Fido i famnen då hon ankom, alldeles oförmögna att resa oss efter kameran, därav denna inlånade bild. Att namnet har någonting att göra med Amerikanska inbördeskriget begriper ju vemsomhelst, vad hon hade att här att göra är dock höljt i dunkel. Enligt våra källor på försvarsmakten kan det ha handlat om förberedelser inför ett socialdemokratiskt maktövertagande efter valet i höst. Vi får hoppas det.

What a bummer...

Vänner, landsmän, boatspotters överallt, låna mig era öron en stund. Det är nämligen på det viset att vi här på redaktionen, utöver vår (av ogina omständigheter tvingande) heltidstjänst på anstalten, nu sent omsider har engagerat oss i fenomenet Facebook. För första gången på länge, kanske någonsin, så har vi drabbats av den banala och i nio fall av tio fullkomligt självförvållade åkomma som så många av våra medmänniskor lider av - tidsbrist. Men syftet är gott, oförvitligt rent av, och sålunda är vi beredda till uppoffringar. Tanken är förstås att vi igenom vårt deltagande på FB ska kunna locka nya boatspotters till våra kajer. Det har ju börjat bli lite tunt på juniorsidan om man säger, och vi gamla uvar vill ju ha någon att lämna över kikaren till när den dagen kommer. Helt naturligt.

Ostfondue

Norrmännen inleder kryssningssäsongen urstarkt, häromdagen spottade vi den vackra fullriggaren "Cristian Radich" och bara två dagar senare var det dags för "Fram". Ni får ursäkta bildkvaliteten i det senare fallet, vi höll nämligen på att missa henne alldeles och slet i all hast fram iPhonen - känd för sina urusla kameraegenskaper, men bättre än ingenting i alla fall. Skälet till vår bristande uppmärksamhet stavas Facebook. Efter att ha ansett Facebook vara onödigt och rent av en smula löjligt, så har vi sent omsider ändrat uppfattning och rättat in oss i ledet. Fejsbookandet kommer givetvis att vara underordnat boatspottingen, frukta intet därom kära läsare, men vi känner oss kapabla till multitasking och fan vet om inte den ena kan vara bra för den andra, lite gynnsam korsbefrukting såhär på vårkanten. Den som lever lär får se.

eyjajöklavattnafjuälluri

Denna vackra fullriggare inleder årets boatspottingsäsong och det är ju inte precis kattskit. Christian Radich heter tremastaren ifråga och byggdes i Norge, vid Framnaes Mekaniske Vaerksted närmare bestämt. Vi spottade honom för första gången nu i helgen men han har seglat sedan 1937, mestadels i tjänst som skolskepp. 1940 konfiskerades han emellertid av tyskjävlarna och vid ett bombanfall i Flensburg gick han till botten, men bärgades efter krigsslutet och bogserades hem till Sandefjord. En skönhet med en mörk hemlighet... För övrigt läste vi att den isländska ekonomins sista önskan var att få sin aska spridd över Europa - skitroligt enligt oss här på redaktionen:) Vi är för övrigt på synnerligen glatt humör och ser i kristallkulan en vecka helt vigd åt vårt välbefinnande, semester och ett par spännande nyheter i vinkällaren säkerställer den saken. Ett par rökverk signerade Zino Platinum får kröna verket.

Extremsnön/Supervärmen...

Som de gamla lotusätare vi är så har vi alldeles glömt bort hemlandet och våra redaktionella förpliktelser. Men nu så sitter vi åter fastspända i förarsätet, redo med kikaren och anteckningsblocket. Boatspottingsäsongen lär komma igång på allvar vilken dag som helst och vi är alldeles tossiga av förväntan häruppe på ballifjongen. I år har vi ju som nämnts i tidigare inlägg utökat maskinparken med en proffskikare (Kamakura SP-ED80) så bildmaterialet ska förhoppningsvis kunna möta de allra kräsnaste krav. Kruxet är att vi ännu inte riktigt fattat hur vi ska kunna fota genom kikarlinsen, men efterforskningar på diverse boatspottingforum ger vid handen att "digiscoping" är tekniken par preference. Den behärskar vi dessvärre inte än men innan den första kryssaren angör stadsgårdskajen ska den bristen vara avhjälpt, det lovar vi. För övrigt har vi semester nästa vecka och om den aftonbladska supervärmen drabbar Gotland så lär det bli golfpremiär, vi siktar optimistiskt nog på en 100-runda...

Paradise by the dashboard light

Som vi varit inne på tidigare och som gamla ballifjongläsare känner väl till, så är vi ju här på redaktionen fullkomligt torsk på det storvulna, bombastiska och överproducerade. På det i ordets egentliga mening - patetiska. Här sprutar tårarna när vi lyssnar på Lés Miserables, Jussi, Tom Jones etc, och hjälten på bilden härovan tillhör definitivt kategorin tårförlösare. Meat Loaf, back in the day minna vänner! Här tillsammans med Karla DeVito 1978.
Ja jävlar, boatspotting och Meat Loaf, vi lär ju inte direkt klättra på Stockholms koolhets-listor... Men det skiter vi givetvis fullkomligt i. Dagen har för övrigt varit mycket lyckad, ledig, strålande sol och Fido på sitt allra bästa humör. Får nog bli ett litet glas vino på det:)

Tennis anyone?

Alldeles häromdagen, på skärtorsdagen närmare bestämt, så lämnade denna märkliga farkost stora Beckholmsdockan. Steel heter hon, och av hennes extriöra egenheter att döma så hör hon till samma grovlemmade armada som t ex Fyrbyggaren, vår gamla bekanting här nere i Ryssviken. Dessa service och underhållsfartyg är förvisso allt annat än vackra, men sannolikt riktiga klippor att hålla fast vid när stormen river öppet hav. Kul i alla fall med lite boatspotting igen säger vi här på redaktionen och snart nog fylls gamla saltsjön återigen av stiliga kryssare och lyxiga yachter. För övrigt har vi beslutat oss för att avyttra firmamopeden, så läsare som söker ett elegant och pålitligt transportmedel i sommar är välkomna att lämna sina bud. Låt oss börja på SEK 10.000

Bettleri undanbedes

En tämligen händelsefattig vecka har förflutit och trogna den gamla devisen "har man ingenting att säga så ska man heller icke göra det" tiger vi still. Eller nästan. Det faktum att flygplanskaparna igår gav sig på Moskvas tunnelbana är bara för tråkigt. Men lite kul ska det bli att se hur Putin reagerar. Någonting säger oss att han inte kommer titta bort och skylla på att L. Vilks minsann bara är kåt på uppmärksamhet.

Sgt. Belker

Undertecknad har väldigt svårt att minnas de klassiska barnprogrammen från 70-talet. Vi var aldrig särskilt vilse i pannkakan och av myror och elefanter kan vi inte erinra oss mer än Härenstams pipiga röst, som redan då var mer än vad vi kunde tåla. Trazan & Banarne däremot slår an en sträng på minnesharpan, men klingar strax bort tillsammans med hela Disneyrepertoaren och den tjeckiska dockteatern. Star Trek, Star Wars,Rymdfragglarna etc, brydde vi oss heller aldrig om, men det kan förstås vara minnet som sviktar. Sannolikt så satt vi likt resten av vår generation klistrade framför familjens 28" Telefunken, det gjorde bara inget permanent avtryck här. Det gjorde däremot Victoria Hamel/Joyce Davenport, den eleganta och förföriska åklagaren från legendariska "Spanarna på Hill Street". Tamejfan om inte hormonerna stod i zenith så fort hon kom i bild! Hmm, visst finns det någonting som heter selektivt minne? Eller är det bara så att somliga minns med hjärnan, somliga med andra kroppsdelar?

memory lane

A flash from the past - Lipizzanerhästarna. I Ballifjongs äventyrliga barndomsdagar spenderade vi, förvisso under guvernantens trygga överinseende, varje ledig lördag på spanska ridskolan i Wien. Där lärde vi oss, förutom att hålla rätt ton till tjänstehjonen, att longera, att rida kadrilj samt inte minst, att äta mozartkulor utan att spilla på kråskragen. Ach dü lieber, vilka glada dagar! När vi idag tar på oss oljerocken och skrittar ut till Thielska slår det oss hur mycket mer ohämmat vi konsumerade livet då. Som fältväbel Gyllenskiööld anmärkte häromdagen: Fan, nu behärskar du dig igen! Hårt präglade som vi är av de romersk-katolska kardinaldygderna (rättvisa, uthållighet, klokhet, måttlighet) speciellt måttlighet i vårt fall, så har vi hamnat lite vid sidan av känns det som. Det är helt enkelt lite för behärskat och måttligt nu om ni förstår hur vi menar. Tiden kan mycket väl vara mogen för en rejäl fyrtioårskris:):)

Dolce far niente part II

Så här fin frukost trakterades redaktionen med den gångna helgen, inte undra på att vi presterade utöver det vanliga! Vi tog "downshiftingen" och den ljuva sysslolösheten till hittills ökända nivåer. Den sublima upphöjdhet varmed vi botade symptomen från vår turkiske väns going away-party saknar motstycke i år, vi får söka oss tillbaka till Palma och förra vintern för att finna något liknande. Som planerat avnjöts också årets första cigarr, vilken föregicks av en blixtvisit till Brobergs Tobakshandel i Sturegallerian där Judith tillhandahöll ifrågavarande produkt. Lite damm på sandalerna och blod på svärdet gör segern sötare om ni förstår hur vi menar... Utöver denna insats, eller kanske snarare inverstering i vårt välbefinnande, var det idel lugn och ro. Om jag säger att vi somnade före klockan slagit tvåsiffrigt både lördag och söndag så ljuger jag nog inte:)

Doris, du e ju full!

Ballifjong presenterar stolt "Jihad Jane". En prydnad för sitt kön och ett förträffligt exempel på kulturrelativism, inte undra på att Lars Vilks tittar sig över axeln emellanåt. Våra fredsälskande muslimska vänner har ju länge rekryterat på dårhus och i fattigstugor, men här blev det verkligen jackpot. "Jihad Jane"... Ja jävlar, vi håller på att skratta ihjäl oss här på redaktionen.
Riktiga nyheter så: som ni har märkt så gör ju solen sitt jobb nu och snön smälter likt en smörkola i munnen på Anna Book. Detta för det goda med sig att vi idag riggade upp stativet på boatspottingbalkongen, och på lördag räknar vi med att kunna avnjuta årets första cigarr därute. Livet är gott och gud är god, eller stor som "Jihad Jane hade sagt"...