krom och rökfärgat glas

Arctic Sunrise från rederi Greenpeace skär denna morgon Ballifjongs kurs, och för första gången på länge så får vi tillfälle att plocka fram den trogna boatspottingkameran. Vad uppdraget består i denna gång vet vi inte, men alla Gamla Stans oljebaroner och valjägare bör nog se upp nu. Vi själva däremot har inget att frukta och beger oss istället norröver mot Ulriksdal för årets första julbord. Väl där så får vi kanske tillfälle att rädda en flaska O.P från att dö av ålderdom...

flying solo

Det är inte utan att vi känner oss lite som en Fat Bastard för tillfället. Fido som så sent som för två veckor sedan såg sina cojones för sista gången, ska nu tränas i att vara ensam hemma.

Inte roligt alls ska ni veta. Den gamla barnaga-floskeln "det här gör lika ont i mig som det gör i dig" känns helt plötsligt hur sann som helst. Undertecknads blödiga konstitution är mycket illa lämpad för dessa övningar, problemet är att matte inte är ett dugg bättre härvidlag och vi måste ju kunna lämna honom själv någon gång. Lösningen heter som vanligt alkohol. Efter fyra fem glas vin är vi starka nog att lämna honom i en kvart, men när vi väl kommer in igen är det med skuldkänslor värdiga en Fritzl. Dessutom blir denna taktik problematiskt då vi ska jobba samma kväll. Ack ja, livet som hundägare är sannerligen en prövning för oss veka själar.

Tur att han är så förlåtande:)

Kretiner & Kverulanter

Otaliga och vittomfattande är de dumheter som utspelat sig innanför anstaltens smutsvita funkismurar, men dagens spektakel utmärker sig för ett hittills oöverträffat vansinne. Storseans icke mindre! Oh yes, två inom gebitet erkända spåkärringar ska officiera för en sisådär 700 dårar, som utan att hesitera hostat upp närmare en femhundring av försäkringskassans senaste utbetalning. Ballifjong tar sig för pannan. Vart tog upplysningen vägen? Nåja, var och en blir salig på sin tro och här på redaktionen är vi ingenting om inte toleranta. Så till den grad toleranta att vi t o m lät radion stå på trots att Nalin Pekul pratade och de nyss hade spelat en Staffan Hellstrand låt. Så det så. Men tolerans och respekt är förstås inte riktigt samma sak i vår bok...

Höstkompott

För bara några månader sedan satt vi i kapriofolbersån, drack mocka ur tant Gredelins mustaschservis och käkade raketost för glatta livet. Då umgicks vi med tanken på att återföda seklet, på att i grunden hellenisera det. (För dylika uppgifter har vi alltid känt oss kallade.) Idag nöjer vi oss med att planera julen, gå ner i vikt samt rasta hunden. I det sista fallet har vi varit tämligen framgångsrika, i de övriga icke så. Lustig kuriosa: Fido har gett sig fan på att skämma ut husse. Varje dag då vi hämtar honom på Riddargatan håller han sig till vi kommer ned till Strandvägen, väl där så sätter han sig utanför den dyraste butiken och visar prov på att även hundar kan ha diarré. Sådant blir vi lätt stressade av...
För övrigt har det varit ovanligt tunt på boatspottingfronten denna höst, men rapporteras kan i alla fall att Gute häromdagen lämnade stora Beckholmsdockan. Som sagt.

Gabriel Romanus

Ja så här ser det tydligen ut. Kan ju vara kul att veta tills den dagen vi tvångsinskrivs på Karolinskas avd. för ljusterapi enligt LVV - lagen om vård av vinterdepressiva. Å andra sidan så lär inte kombinationen: begränsat utrymme/fullt med främlingar, vara riktigt rätt medicin för oss... Då kan det bli lite Waco/Falling Down/UNA-bomber över Stockholm. Nej då, alls icke! Om ett par veckor så har vi vant oss igen, och då slår vi mörkret i ansiktet med ena handen å sveper glöggen med andra, fullkomligt assimilerade till vintersverige. För övrigt så har Fido hanterat operation "ballar bort" tämligen väl, t o m den måttligt obekväma men synnerligen förnedrande strut han tvingas bära på huvudet, hanterar han med stoiskt jämnmod. Imponerande, där kan vi kanske lära nåt...

Pan Am 103

En snudd på hysterisk flygskräck till trots, så har vi varit uppe i luften både en och två gånger. Vår självövervinnelse firar minsann små triumfer emellanåt, jodå. Efter varje lyckad landning så tackar vi genast gud och lovar att aldrig utmana ödet igen genom att flyga. Fromma som lamm lunkar vi så iväg mot bagagebanden. Väl där så möts vi av "Welcome to Stockholm - the Capitol of Scandinavia". Skönt kaxigt och alldeles sant skrockar vi belåtet. Men härom morgonen så vaknande vi upp till ett knäckande jävla skitväder, och allt latent vinter/sverigehat vällde omedelbart upp i halsen. Några DN-nyheter om sossarnas förehavanden och ett par kvällstidningsrubriker senare så bubblade en annan formulering upp: "Welcome to Sweden - the Capitol of Hell". Stockholm Visitors Board, varsågoda, den bjuder vi på!

Som ni förstår så blir det inget Palma för Ballifjongredaktionen i vinter... Men vad fan, vi har spanskt vin i glasen och galicisk ost på bordet.

AAAAIIIIIIIK!!!!!

Det har väl inte undgått någon, boatspotter eller ej, att "Oasis of the Seas" - världens överlägset största kryssningsfartyg, i dagarna lämnade varvet i Finland för att så småning om överlämnas till sina ägare, Royal Caribbean Cruiseline, på andra sidan Atlanten. Lite som när Salomon här ovan mottar drottningen av Sheeba kan tänkas. (Onödiga och högtravande liknelser är vi inte främmande för här på Ballifjong...) Hursomhelst, det var tydligen på håret att hon kunde passera under Lilla Bält-bron men allting verkar ha avlöpt väl. Som trogna läsare vet hör det till ovanligheterna att vi skriver om fartyg som vi inte själva har spottat, men detta är enligt vår mening ett rimligt avsteg ifrån den principen. Allmänintresset har företräde i detta fall.

Från husdjursfronten kan rapporteras att Fido blir av med testiklarna på onsdag. Helt rätt val enligt på området konsulterad expertis. Husse själv har för länge sedan pantat sina på anstalten. Fin liten kastratkör vi får här på redaktionen...

Iakttag ovillkorligen snygghet!

Som vi alltid säger såhärårs på Ballifjong - förbanna inte mörkret, tänd lanternorna! Hobbysatanister och amatörlatinare vet förstås redan att Lucifer betyder ljusbringaren, och det är precis vad vi behöver nu. Inte Den Onde själv, men väl en infernaliskt stor leverans av ljus! Värmeljus, kandelabrar, lyktor, tomtebloss, moodlights, allt vi kommer över. I kombination med välsmakande och värmande drycker förvandlar ljusen denna period till en alldeles uthärdlig transsportsträcka. Hux flux så är det vår igen, pånyttfödelsens tid, och då står vi där, med välbevarade psyken och glatt humör. Easy peasy japaneasy lixom:)

Grooveyard

Close-up spotting! Ja såhär nära inpå skrovet kom vi W2 eller Wedge Too som hon egentligen heter, då vi förra veckan åter befann oss i Palma. Huvudsyftet med vår vistelse var ingalunda boatspotting denna gång, utan golf, men vi kunde inte behärska oss, en liten fotoexpedition ut i marinan blev oundviklig. Till skillnad från på golfbanan så vet vi ju vad vi håller på med här, och sådant kan ju vara kul efter en 110-runda... Detta vackra skepp designades av P. Starck, som efter att först ha avböjt uppdraget med några vänsterfloskler om att yachter var den dummaste av kapitalisternas excesser - han själv är minsann vänster och miljövän, skrev på, cashade in och skred glatt till verket. Eller ja, varvet. Lite kul kuriosa sådär tycker vi här på redaktionen. Veckan i övrigt var som väntat en succé i alla avseenden och vi kan inte riktigt fatta vad vi åter gör här i Sverige igen, men att komma hem till världens gladaste Fido var å andra sidan inte helt fel.

fuck detox, we're goin' retox!

Idag föll den första snön och i morgon bitti sitter undertecknad på ett plan på väg till Palma. Frågor på det? Ja jävlar, ni förstår själva att det finns en del likheter mellan Kermits belåtna min och stämningen på Ballifjong just nu. Med detta sagt förstår ni att det blir ett kortare bloguppehåll framöver, en vecka närmare bestämt, men det vet jag att ni unnar oss.

Hasta luego amigos!

Sho' nuff

Här på Ballifjong har vi ju genom åren avsatt duktigt med spaltmeter åt Nobelpriset. Partikelfysiker och femto-kemister i första hand, men även litteraturpristagare har tilldragit sig vårt intresse. Fredspristagare däremot, har vi aldrig riktigt brytt oss om. Tills nu vill säga. Likt den ena av historiens enda två kloka sossar (Malm/Rosengren) avskyr vi Norge, den sista kommuniststaten som den senare plägade kalla dem, visade dock prov på stor humor i och med utnämningen av Obama häromdagen. Postuma priser till avlidna stormän - fine, men vad ska vi kalla det här? Ett preventivt pris till en redan halvt ihjälkramad medelmåtta. Löjligt. Var Khadaffi upptagen den här gången?

Ät mer panda!

Pimientos de padrón

Kryssningssäsongen och de vräkiga yachternas dagar må vara över, men därmed inte allt av maritimt intresse. Som synes så har vi t ex lastfartyget "Gute" på besök i stora beckholmsdockan, måhända har hon fått sig en törn utav någon av Destination Gotlands vildhjärnor och är i behov av lite omplåstring. Vidare så finner vi att STHEAB har lagt ut en pråm nere i sundet, ifrån vilken man borrar och för ett jäkla oväsen i största allmänhet. Jo vars, keeping busy här på redaktionen...

Lika överraskande som en läsvärd rad i svensk samtidspoesi, blev vi hux flux bjudna på en golfresa. Mentalt hade vi nästan gått i ide och slumrat in för säsongen, då denna raket alldeles plötsligt small till och lös upp vår himmel. Nästa vecka letar vi boll i ruffen nere på Mallorca, synnerligen välförtjänt givetvis men lika fullt en smula överraskande.

Good things happen to those who can.... well, are spoiled:)

Proper Gear!

Så har Djurgårdens främsta boatspottingstation äntligen fått riktig utrustning, en Kamakura 80-SP ED närmare bestämt. En mycket avhållen familjemedlem lämnade oss för en tid sedan, och till Ballifjongredaktionen var han god nog att lämna denna magnifika pjäs. Nu får herrar kapten och styrman allt gömma borsten och porren, för med denna rackare ser vi ända in på kommandobryggan! Nästa kryssningssäsong kommer vi att rapportera om vad som pågår inne på fartygen, passagerarnas och besättningens göranden, i lika hög utsträckning som vi idag redogör för extriöra egenheter, passagerarkapacitet o dyl. Det ser vi fram emot och hoppas att ni ska uppskatta. En liten Peeping Tom bor det ju i oss alla;)

Nåväl, nu ska Fido och jag ta ett glas rosso å vibba in lite skön Brubecker, ciao.

flingsalt

Här på Ballifjong har vi länge gått och burit på ett konstant om än tämligen outvecklat jazzintresse. När vi hört eller sett någonting riktigt bra så har vi hundra gånger tänkt - anteckna, gör en lista och köp köp köp. På babystadiet sträckte sig intresset förvisso bara till enstaka virtuosa instrumentalister, såsom Mike Stern, Pat Metheny, Stanley Jordan, Jaco Pastorius m fl. Men allt eftersom håren på ryggen har blivit fler, så har våra vyer vidgats, till att numera omfatta det mesta i genren. (Ok, kanske inte all storbandsjazz.) Så vad kunde passa bättre så här till hösten än att fullkomligt snöa in på schyst svår jazz? Undertecknad kan mycket väl tänka sig att flumma bort vintern med ett par stora hörlurar och en sliten jazzsmula på huvudet. Dessutom så verkar Wynton Marsalis vara Fidos kopp te, så vi kan sitta och digga tillsammans, min hund och jag...

If you open your mind to much, your brain may fall out

Vilken höst! Som gamla ballifjongläsare känner till så är vi här på redaktionen väldigt svaga för lövens färgskiftningar och den krispiga oktoberluften, promenader på konungens mark ter sig såhär års lite extra njutbara. Var det inte en dovhjort som bräkte där borta i brynet? Och nere i ryssviken leker bävern medan hummertinorna fyller sig själva. Ja jävlar, i vår nya skinnpaj (courtesy of the Falköpingconnection) lallar vi runt som på moln, äter och dricker furstligt, fullkomligt bekymmerslösa - the way of the ballifjong. Just nu voro all förändring av ondo.

I morgon bitti är vi dock åter på anstalten igen och då lär det vara en annan ton i pipan, men vi lever för och i nuet. Lite väl mycket kanske.... -nunc est bibendum:)

Isoldes paroxysm

Vi ber om ursäkt för vi inte hört av oss på ett tag, men det har ju varit sådant ståhej kring kyrkovalet att vi helt enkelt inte hunnit. Så kan det gå. Idag är det för övrigt exakt hundrafyrtio år sedan Wagners Rhenguldet uruppfördes i München. Det tänkte vi här på redaktionen högtidlighålla genom att vara snäppet långdragnare och mer bombastiska i vår kontakt med omgivningen. Hur ni väljer att fira är upp till er.

Båtnytt så, nere i Beckholmssundet brinner nu flitens lampa för fullt. Till våren så har vi sannolikt en ny småbåtshamn där tidigare plåtruckel och skabbiga pråmar förmörkade vår utsikt. Stockholms Hamnentreprenad AB som ansvarar för projektet, vet att vi iakttar dem uppifrån balkongen, så något fuskbygge lär det inte bli. Under Ballifjongs tjänstelupp syns allt, var därom varse!

Till sist, som de "när det går bra-fans" vi är, vill vi vråla - SM guld SM guld SM guld!

Kom igen gnaget, kom igen :)

Skaraborgs län

"It ain't over 'til the fat lady sings." Emerald Princess med sin passagerarkapacitet på styva tre tusen personer får här gestalta den feta damen, och det gör hon förstås alldeles utmärkt denna strålande sensommardag. Ballifjong bockar och bugar från sin helårsabonnerade box på södra djurgården. Da capo maestro, det har varit en strålande föreställning. Nåväl, nu när säsongen är över så får vi måhända tid att följa det svenska kulturlivet lite närmare. Noterade t ex nyss att Ranelid i egenskap av universalexpert och överalltkommentator nedlät sig till att ha synpunkter på T Brolins av någon obegriplig anledning kommande bok. Sedan så har vi ju hönsetablissemangets reaktioner på "Svenska Hollywoodfruar", där förväntar vi oss kunna vaska fram både ett och två guldkorn. Det blir nog en finfin kulturhöst tänker vi förtröstansfullt:)

You've been a great audience

Den spektakulära kryssningssäsongen är så gott som över nu, och därmed även den stora publikens intresse för boatspotting. Vi aficionados har däremot inte lagt spottingutrustningen på hyllan, oss väntar en vacker höst med livgivande promenader och enstaka Kodak-moments. Så länge som det är isfritt så håller vi ett vakande öga på gamla Saltsjön, vars förmåga att uppvisa marina kuriositeter även under lågsäsong alltjämt fyller oss av förundran.

I kväll tar för övrigt redaktionsvovven Fido examen. Valpkursen är slut och hans närvaro har i alla fall varit hundraprocentig. Huruvida hans betyg räcker vidare till unghunds-kursen återstår nu att se. Slutligen en eloge till matte som har uppvisat stort tålamod och än större engagemang. Det hade vi firat men lite kaka om det inte vore så att vi jobbar i kväll.

Mr. Longrod van Huge-Endonk

Manifestet varom vi talade i förra inlägget ligger alltjämt och mognar här på redaktionen, och sannolikt så hinner vi inte publicera den här gången. Men nästa gång som manifestvågen sköljer in över Kultur-Stockholm och Djurgårdens stränder så lovar vi att vara först ut med vaxet och brädan. För närvarande har vi dessutom fullt sjå med operation avfläskning (isterbuken måste väck!) och inga vettiga manifest har tillkommit på gymmet, det vågar vi lova. Sommarens skörlevnad och allmänna måttlöshet har som tidigare nämnts fått konsekvenser som vi omöjligt kan tåla. Lyckligtvis så är vi karaktärsstarka nog, eller åtminstone fåfänga nog för att göra vad som krävs, d v s motion, sund kost och måttligt måttligt med alkohol. Liksom Salomon på bilden ovan kan även Ballifjong ta kloka beslut när så behövs. Möjligen blir det tid över till en enkel pamflett...

Spotify + Iphone= Sant

Alfred E Neuman

Kära boatspotters, tiden är mogen för ett alldeles eget manifest. Ballifjongläsare som hänger med på kultursidorna (ca. 94,7% enligt senaste mätningen) vet ju att manifestet som företeelse går en strålande höst till mötes. Manifesten och contra-manifesten står ju som spön i backen och... ja vad fan liksom. Blygsamma som vi är av både natur, fostran och inte minst - omständigheter, så tänkte vi nöja oss med ett sjupunktsmanifest. Här på redaktionen tycker vi att det vore verkligt lajbans med lite input från fotfolket, så mejla gärna in era förslag till: ballifjong@gmail.com Bra förslag kommer belönas, dåliga att bestraffas.

Från dittan till dattan; tidigt i morgon bitti så beger sig undertecknad iväg till Viksbergs GK där jag ska representera anstaltens färger i en nationell golftävling. Dessvärre tvingas jag lämna det vassate vapnet jag har i bagen hemma, jag måste nämligen köra bil. Men trots denna olyckliga omständighet känner jag att det kan bli banrekord, om än bara personligt sådant.